Sublimt

Sublim nostalgi eller Budgetfavoriter för håret

Oct 10, 2009 Övrigt

Sommaren 1987 spenderade jag stora delar av sommarlovet hos min mormor och morfar. Jag var 12 ½(viktigt med halvår i den åldern) år och fick inte vara ensam hemma när mina föräldrar arbetade hela dagarna; jag tror min mamma fruktade nåt Barnens Ö-drama där jag skulle driva runt på stan vind för våg, mumsandes på hamburgare, smutsig och eländig. Man skulle kunna tro att det gjorde mig frustrerad och arg – hur kul är det att vara hemma hos mormor  & morfar när man precis är på väg in i tonåren och helst av allt vill fnittra med likasinnade liksom. Men faktum är att jag var otroligt nöjd och glad! Varje vardagsmorgon i några veckor skuttade jag in till de gamle (=nyblivna pensionärer…), rusade in till vardagsrummet och satte på tv:n. Nu var det inte Sommarhajk eller nåt som lockade, utan MTV, Superchannel och Music Box – tre magiska tv-kanaler som just hade kommit till Sverige, men bara kunde ses av dem som hade kabeltv vilket min morfar fixat och vi ännu inte hade hemma i Masthugget.

Music box finns inte längre, men det var en renodlad musikkanal där man pumpade ut videos, liveframträdanden och hitlisteprogram 24/7. Superchannel finns, mig veterligen, inte heller längre men var en nöjeskanal där man också kunde se massa musik. Och så var det MTV Europe. MTV var på den tiden HELT ANNORLUNDA mot dagens kompletta härdsmälta av uselhet; man kunde se all möjlig och omöjlig musik och jag slukade allt med hull och hår. Jag minns så väl hur jag satt som klistrad på golvet, ½ meter från tv-rutan och zappade mellan kanalerna, spelade in valda videos på VHS och sögs in fullständigt i populärkulturen. Jag var fast och kom inte ur MTV´s våld förrän jag tog studenten 1993, vilket var ungefär då kanalens förfall började.

Bortsett från alla videos och lipsyncade framträdanden från artister som A-ha, Wham!, Eight wonder, Pet shop boys, Belinda Carlisle, Samantha Fox, Dead or Alive, Baltimora och Cyndi Lauper (gud vad jag snyftade till Time after time), vevades det naturligtvis ut REKLAM. Det var Wash & go – det första 2-in-1-schampot, Colgates pumptub som presenterades som århundradets uppfinning, heta snubbar i Levis-jeans, Nescafé med panflöjtande indianer som lekte kurragömma bland lerhus och massa andra stolleprov, men den reklam jag minns allra bäst var den för L´oreal´s nylanserade Studio Line. Ett gäng snyggingar iförda vita kläder hoppade runt i ett vitt rum och drog runt sina hår så att det formades läckra, trendiga frisyrer och allt till tonerna av en fräck låt och nån röst som mässade: “Stu-stu-stu-Studio Line from Loreal”.Å, vad jag vill vara en av dem!

Det här är troligen Sublimts längsta intro till en recension nånsin, men jag var bara tvungen att få ur mig den. Loreal är ju ett av de största märken som finns, Studie Line deras bästsäljande hårlinje och Indestructible en underlinje till den som fokuserar på maximal stadga och hållbarhet. Jag använder sprayen och moussen dagligen och kan varmt rekommendera dem till alla som har flygigt, svårformat hår. Håret får stadga och blir lätt att stajla men utan att bli klibbigt eller stelt som en hjälm. Hållbarheten är excellent och doftar dessutom gott. Jag har aldrig förstått mig på den hyllade Elnett-sprayen – den funkar lika bra på mig som vatten på en gås – men Indestructible-serien återkommer jag till gång på gång. De finns ofta på erbjudande och går gå att få för 40-50 kronor styck, vilket är ett fantastiskt pris med tanke på vad man får för pengarna. Helt klart sublim hårstajling!

————————————————————————————————————————————

Uppdatering

Här kan ni se en av reklamsnuttarna som Loreal hade. Tack Ida!