31 sublima dagar: Dag 1

Då vevar vi igång utmaningen! Första dagens fråga lyder:

När började du sminka dig och hur lärde du dig sminka?

De första trevande försöken gjordes väl redan i förskoleåldern (eller lekis, som det hette när jag var liten) men det kan ju inte riktigt räknas som sminkdebuten eftersom det mer handlade om att kladda runt med mammas smink. När jag gick i femman minns jag däremot att jag bad mamma följa med mig till den lokala kemikalieaffären på Plantagegatan här i Göteborg. Det var en solig vårdag och vi traskade hemifrån Masthugget ner till affären och jag fick välja en kajalpenna, ett läppstift och en mascara vill jag minnas. Allt från numer insomnade märket Pierre Robert. Med tanke på att året var 1985 var läppstiftet självklart rosa och resten blått; urtjusigt vill jag minnas att jag tyckte. Därefter började jag experimentera framför min vita pigtittare hemma på rummet och försökte efter bästa förmåga få till samma look som modellerna i tidningen Frida.

Nästa sminkminne är från när jag var året äldre och gick i sexan, då dumpade jag det rosa läppstiftet och körde endast med effektfull svart kajal runt ögonen. På högstadiet fortsatte den svarta kajalen och ända upp i gymnasiet var min standardsminkning svart kajalpenna och svart mascara. Ibland kletade jag på tjocka lager foundation men oftast bara ett transparent puder, detta trots att jag hade porslinshy som knappast behövde korrigeras. Rouge har jag i princip bara använt de senaste 6-7 åren!

På gymnasiet hade jag en period då svart kajal med rejäl vinge var grejen och det var även nånstans då jag började med rött läppstift. Eller som en kompis beskrev mitt 21-åriga jag: Malin, hon är mycket rött läppstift, svarta fransar och mycket bar hud”. Hohoho!

Jag skulle kunna skriva ett oändligt inlägg om alla olika produkter och looker jag testat sen jag var 11 år, det är ju trots allt 25 års sminkning vi snackar om – mer än åldern på en del bloggkollegor till och med! Men jag väljer att stanna här och inte tråka ut er med detaljerade beskrivningar om när jag i ett tvivelaktigt försök att se ut som Madonna anno 1993 noppade av mig halva brynen (vilka än idag är försvunna) eller när jag gick loss med den orange allt-i-ett-penna man fick med ett nummer av Frida och resten av familjen trodde att jag var svårt sjuk.

Jo, det var ju det där med hur jag lärt mig sminka. Genom övning. övning och åter övning parat med fåfänga försök att se ut som idolen för stunden. Svårare än så är det inte.

 

One thought on “31 sublima dagar: Dag 1

  1. Pingback: Sublimt » Blog Archive » Utmaning: 31 sublima dagar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.